(1 August 1659 - 15 May 1734) was an Italian painter of the late Baroque school of Venice. About the same age as Piazzetta, and an elder contemporary of Tiepolo, he represents a late version of the vigorous and luminous Cortonesque style of grand manner fresco painting. He was born in Belluno, son of Andreana and Livio Ricci. In 1671, he apprenticed to Federico Cerebri of Venice. Others claim Ricci's first master was Sebastiano Mazzoni. In 1678, a youthful indiscretion led to an unwanted pregnancy, and ultimately to a greater scandal, when Ricci was accused of attempting to poison the young pregnant woman to avoid marriage. Imprisoned, he gained release only after intervention of a nobleman, probably a Pisani family member. He married the pregnant mother in 1691, although this was a stormy union. After his arrest, he moved to Bologna, where he domiciled near the Parish of San Michele del Mercato. His painting style there was apparently influenced by Giovanni Gioseffo dal Sole. On 28 September 1682 he was contracted by the "Fraternity of Saint John of Florence" to paint a Decapitation of John the Baptist for their Oratory. On 9 December 1685, the Count of San Segundo near Parma commissioned from Ricci the decoration of the Oratory of the Madonna of the Seraglio, which he completed in collaboration of Ferdinando Galli-Bibiena by October 1687, receiving a compensation of 4,482 Lira.   Related Paintings of Sebastiano Ricci :. | Sieg der Weisheit uber die Unwissenheit | The Deposition | Die Kindheit des Ciro, Detail | Flucht nach Aypten | Gebet Christi am olberg |
Related Artists:
georg von rosen
Johan Georg Otto von Rosen, född 13 februari 1843 i Paris, död 1923 i Stockholm, var en svensk konstnär och greve av ätten von Rosen. Han målade i den akademiska stilen, till stor del historiemåleri och porträtt. Han var professor vid Konstakademien 1880-1908 och dess direktör 1881-1887 samt 1893-1899. Som konstakademiens direktör kom han i stark konflikt med den nya generation av konstnärer som krävde reformer av akademiens utbildning och utställningsverksamhet, de så kallade opponenterna. Georg von Rosen föddes i Paris 1843 som son till generalkonsuln greve Adolf Eugene von Rosen (kallad "de svenska järnvägarnas fader") och hans hustru Euphrosyne Rizo-Rangabe. Hans första levnadsår förflöt i Paris, varifrån familjen flydde till Sverige under februarirevolutionen 1848. Han studerade 1855-1861 vid Konstakademien i Stockholm. 1862 besökte Rosen världsutställningen i London där han lärde känna belgaren Henri Leys' arbeten, målningar med scener från medeltiden och renässansen målade i ålderdomlig stil. Dessa verk gjorde ett stort intryck på von Rosen. Han skrev själv Stående hvarje dag i flere timmar, försjunken i åskådandet af dessa om en snart sagdt öfvermänsklig intuition vittnande bilder, som likväl flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi, drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid och för mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen, den omgifvande mängden, ja hela den existerande verlden! Då jag lemnade London, var jag på 14 dagar vorden 300 år äldre. Rosen uppsökte följande året mästaren i Antwerpen och tillbringade en tid i hans umgänge och i hans atelje. Återkommen till Sverige, inspirerad av mötet, målade han Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm. Den medeltida stadsmiljön med det noggranna återgivandet av stenläggningen och den närmast osannolika rikedomen på byggnadsdetaljer känns igen från Leys målningar. von Rosen belönades med kunglig medalj för målningen, och blev hyllad och uppskattad av Oscar II på grund av bildspråket, som i hög grad uttryckte den oscarianska epokens ideal. Samma år begav han sig ut på resa och besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern där han studerade måleri. 1866 vistades han ett år i Rom och vistades sedan åter hos Leys fram till dennes död 1869. Därefter studerade han i Menchen under Karl Piloty och reste sedan vidare till Italien innan han återkom till Sverige 1871. Efter hemkomsten målade han Erik XIV och Karin Månsdotter. 1872 blev han ledamot av Konstakademien, 1874 blev han vice professor, 1879 kammarherre och 1880 professor i figurteckning och målning. 1881-1887 samt 1893-1899 var han direktör för Akademins läroverk. 1892-1900 var han även ordförande i Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet, numera Djurens Rätt. Han avled 1923 och förblev ogift under hela sitt liv.
Jacques de Stella
1596-1657 French Jacques de Stella Gallery
Daniel Chodowiecki
(16 October 1726 - 7 February 1801) was a Polish - German painter and printmaker with Huguenot ancestry, who is most famous as an etcher. He spent most of his life in Berlin, and became the director of the Berlin Academy of Art. He was born in the city of Danzig in Poland, and in a letter in typical Berlin humor wrote, that he moved to Berlin, Germany, which shows for sure, that he is a 'genuine Pole'.[citation needed] He kept close to the Huguenot scene, due to his ancestry. A distant ancestor Bartholom us Chodowiecki had lived in the 16th century in Greater Poland . Gottfried Chodowiecki, Daniel's father, was a tradesmen in Danzig and his mother, Henriette Ayrer born in Switzerland, was a Huguenot. Daniel's grandfather Christian had been a tradesmen in the city as well. When his father died, both Daniel (aged 16) and his younger brother Gottfried Chodowiecki went to live with their uncle in Berlin, who offered to educate them, and where Daniel received an artistic training with the painter Haid in Augsburg. His brother also became a painter. Soon Daniel was able to earn a living by painting. He was admitted to the Berlin Academy in 1764 and became vice-director under Rhode in 1788. He had found his true calling and became the most famous German graphic artist of his time. His works include several thousand etchings, usually rather small, and many drawings and paintings. He illustrated nearly all of the great classics. His prints represent in great detail the life of the middle classes during the Zopfstil period, a time between Rococo and Classicism. In 1797 Chodowiecki was appointed director of the Academy of Arts in Berlin, where he died on 7 February 1801. The bulk of his work was in illustrating scientific books by Basedow, Buffon, Lavater, Pestalozzi and others. He also painted many portraits of Polish gentry and was interested in Huguenot and Polish history as well, making some paintings on the topic. He was in tune with the developing spirit of the age, and many works reflect the cult of sensibility, and then the revolutionary and German nationalist feelings of the end of the century.